23 juni 2020
Självklart ser vi en förödande pandemi som påverkar liv, hälsa och affär. Men vi ser också en positiv effekt på miljön, inte minst med tanke på de minskade flygningarna både för privatpersoner och tjänsteresor. Men känslan är ambivalent. Får vi glädjas åt de positiva effekterna, eller går det inte att särskilja de olika effekterna som pandemin för mer sig? Vi frågade vår Hållbarhetschef Ida Bohman Steenberg.
Hur ska vi förhålla oss till känslan av att vilja gå tillbaka till livet som det var utan att tumma på den effekt som pandemin har haft på miljön?
Först och främst behöver vi ha hela bilden framför oss. Covid-19 har haft en förödande effekt på människors liv ur en mängd aspekter, fysiska så väl som ekonomiska och psykiska. Vi ser effekterna tydligt, eftersom många länder har stängt ner mer eller mindre hela delar av de sociala forumen. Allt det är förödande och kommer få långsiktiga negativa effekter.
På bilden: Ida Bohman Steenberg.
Förutom Covid-19 står vi inför en annan utmaning, nämligen klimatkrisen. Vi vet inte vad som kommer hända om åtta år om vi inte tar till drastiska åtgärder både som privatpersoner, företag och samhällsaktörer om inte alla tar sitt ansvar för att minska vår påverkan på miljön. Exempelvis så är de flyktingströmmar vi ser över medelhavet är en bråkdel av de strömmar av klimatflyktingar som vi kommer se tvingas lämna hus och hem om vi inte agerar nu. Klimatkrisen kan komma att kosta miljontals liv, ha en dramatisk effekt på vår ekonomi och vi kommer inte lämna efter oss samma värld till efterföljande generationer som den vi själva växte upp i.
Det är inte helt lätt, men vi måste kunna ta tillvara på den möjlighet och de lärdomar som pandemin har fört med sig. Vi har bland annat lärt oss att vara sociala utan att resa, vi har lärt oss att ta tillvara på det vi har och vi har lärt oss att digitalisering har spelat stor roll och förmodligen räddat många jobb. Och framför allt har vi lärt oss att vi som samhälle är kapabelt att göra stora gemensamma insatser när vi förstår allvaret. Jag hoppas att vi kan använda samma styrka som vi har haft under pandemin för att bekämpa klimatkrisen, som också pågår här och nu.
Hur förhindrar vi att vi faller tillbaka i exakt samma mönster som tidigare?
Just det är jag väldigt oroad inför, och jag känner också en oro för att vi medborgare kommer känna att vi behöver en ”belöning” efter vi har kommit ut ur pandemin. Vad händer om världen får ett vaccin och vi börjar resa och konsumera som aldrig förr? Vi måste gå tillbaka till oss själva och tänka igenom varför vi belönar oss själva, och vad belöningen har för effekt på omgivningen? Kan en belöning istället vara att träffa sina nära och kära och att barnbarnen får ge farmor en kram igen istället för en ny klänning, det vill säga att belöningen är att vi uppskattar det vi har ännu mer än förr?
Vad betyder hållbarhet? Är det en vision, eller ett arbetssätt?
För oss som företag är hållbarhet absolut ett arbetssätt. Vi arbetar inte med fluffiga visioner om hur vi önskar att vi skulle kunna jobba om vi bara hade rätt förutsättningar. Vi arbetar med hållbarhet här och nu. Givetvis sätter vi långsiktiga mål, med tydliga delmål som alla har mätbara KPI:er. Nyckeln till att lyckas med att få en hållbar organisation är samma nyckel som kommer lösa klimatkrisen – alla ska med på tåget. När alla är med på att vi ska bli mer hållbara, det finns nyckeltal att jobba mot, så kan man ta in hållbarhet som en del i ens affär. Det är inte en fråga om huruvida vi ska designa en ny lösning så att den dessutom ska vara hållbar – det är ett krav.
Vi har kommit en bit på vår resa, och det är en resa som aldrig kommer bli klar. Men den största skillnaden som vi kan göra ligger inte i hur vi minskar vår påverkan på miljön inom TietoEVRY. Den största skillnaden vi gör är att ge råd och komma med hållbara lösningar till kunder som i sin tur blir mer hållbara, vilket i sin tur förhoppningsvis leder till att de gör fler hållbara val i de andra valen de gör i sin organisation. En positiv spiral, så att säga.