Så kan regioner utveckla vården genom samarbete

Alla barn ska få samma goda vård när cancer drabbar – oavsett var i sjukvårdsregionen de bor. För att uppnå detta inledde barnonkologin i Mellansverige ett nytt samarbete med Tietoevry. Tillsammans utvecklade de en virtuell klinik som inte bara strukturerar vården utan även jämnar ut arbetsbelastningen och stärker kompetensen i regionen.

Barncancervården i sjukvårdsregionen Mellansverige har traditionellt sett varit centrerad kring barncancercentrum i Uppsala. I takt med att allt fler behandlingar började ges i Uppsala såg dock sjukvårdsregionen ett växande problem – en ökad mängd patienter skickades istället till barncancercentrum i andra delar av Sverige. Detta blev både ekonomiskt belastande för regionen och skapade osäkerhet hos de familjer vars behandling snabbt fick flyttas till helt andra delar av landet.

Behov av en virtuell klinik

Samtidigt såg gruppen som ansvarar för barncancer inom sjukvårdsregionen att det fanns en lösning på hemmaplan.

– Vi har ett tätt samarbete och känner varandra inom barnonkologsfären. Därför började vi prata om hur vi kunde få till ett strukturerat arbetssätt för att avlasta varandra, genom att agera som en klinik men på olika ställen – en virtuell klinik, säger Agneta Holtz överläkare på Västmanlands barnklinik och en av initiativtagarna bakom projektet.

Strukturerad vård för närmare behandling

Under 2024 adresserade projektgruppen problemet. Därför påbörjades ett stort kartläggningsarbete av sjukvårdsregionens olika sjukhus, dess kompetens och behandlingsmöjligheter.

Erika Gotheim, projektledare på Tietoevry Care, var drivande i arbetet och med hjälp av kartläggningen skapade hon en struktur för ett flöde där patienter inte bara skickas från hemsjukhuset till Uppsala, utan där fler sjukhus kan bidra med olika behandlingar. Målet var att fler barn ska kunna få planerad vård i närområdet, och barncancercentrum i Uppsala kan fokusera på de svårare fallen och behandlingar som bara kan göras där.

–  Jag är intensivvårdssjuksköterska i grunden vilket gör att jag förstår kulturen, organisationen och jag har kunskap som gör att jag kan vara väldigt operativ. Jag vet att det är en pressad arbetsvardag och även om den här typen samarbeten förekommer sedan innan fanns ingen formaliserad process för hur det går till. En viktig del var därför att utreda allting rent avtalsmässigt och ta fram en struktur. Sedan såg vi även till att utveckla en arbetsprocess tillsammans med en vårdplatskoordinator som agerar spindeln i nätet för samarbetet, säger Erika Gotheim.

Utmaningar i att samordna barnklinikerna

Att få barnklinikerna i sex olika regioner att fungera som en enhet är dock mer komplext än så. Eftersom det handlar om en förändring av en nivåstrukturering krävs både förtroende och en stor insats från såväl den som ska släppa ansvar och av den som ska ta emot det

– När man väl förstår att det handlar om att planera patientens vård till en geografisk plats på ett systematiskt sätt redan tidigt i patientprocessen, då förstår de flesta att det här är ett viktigt arbete. Det är den långsiktiga planeringen som är det absolut viktigaste, säger Erika.

Projektet är fortfarande i ett tidigt skede, och implementeringen pågår. Men Agneta Holtz tror att denna typ av samarbeten behöver fortsätta utvecklas, särskilt med tanke på att många regioner i dag har för lite personal och för få platser.

– Är man en så stor sjukvårdsregion som vi är, med sex olika regioner som alla är ungefär lika stora så handlar det om att se över hur vi kan hjälpa varandra på bästa sätt. När vi hjälps åt får vi en jämnare arbetsbelastning vilket gör att vi kan behålla kompetensen. I slutändan tror jag att ett sådant här strukturerat samarbete leder till säkrare och bättre vård för patienterna inom sjukvårdsregionen, säger Agneta Holtz.